Hej alla fina! Känslan att ha någonting framför sig, något som pirrar i magen med skräckblandad förtjusning det är en underbar känsla. Jag når den känslan när ett Marathon närmar sig. Kommer ihåg andra gången jag sprang Stockholm Marathon. Den dagen jag hämtade nummerlappen var samma känsla som när jag gick på Köpenhamn Tivoli som 10 åring och fick åka allt!
Hej alla fina! Känslan att ha någonting framför sig, något som pirrar i magen med skräckblandad förtjusning det är en underbar känsla. Jag når den känslan när ett Marathon närmar sig. Kommer ihåg andra gången jag sprang Stockholm Marathon. Den dagen jag hämtade nummerlappen var samma känsla som när jag gick på Köpenhamn Tivoli som 10 åring och fick åka allt! Om nio dagar är det dags igen. Denna gång på Cypern. Om jag är spänd? Ja! Orolig? Ja! Men det är just det som gör att man utvecklas. Att våga göra något man aldrig trott man skulle fixa. Ett Marathon är fullt av hjärnspöken. Känslorna går som under en berg och dalbana. Sedan om det är Vårruset, Tjejmilen eller Maran spelar ingen roll. Det är dina egna mål som räknas. Vad är ditt mål?